ITZULERAREN TANKAK
XLV
POETA HILA
M.T
Itxaropenaren
hegazti ikustezinen
jarraian beti,
noraino heldu ote da
oraingoan, itzultzen ez da-eta?
XLVIII
Itsaso urruna
guztiona dugu. Baina
mendaitzetako egun hertsia,
haritz artean berde,
hori gurea da. Etzazu galdetu.
LXXI
ISILPEKO INSKRIPZIOA
Hemen eman zioten musu elkarri
bi maitalek, bat-batean
elkarren ezezagun bihurturik bezala:
denboratik at, aurpegiez kanpo,
memoria hutsean.
|
TANNKAS DEL RETORN
XLV / Poeta Mort // Sempre darrera / els ocells invisibles / de l'esperança / ¿fins on ha anat aquesta / vegada, que no torna? // XLVIII / La mar llunyana / és de tots. Però el dia / clos de la serra, / verd entre les alzines, / és nostre. No preguntis. // LXXI / Inscripció secreta / Aquí es besaren / dos amants, com de sobte / no coneixent-se: / fora del temps, dels rostres, / en la memòria pura.
© Carles Riba
© itzulpenarena: Gerardo Markuleta